Om mina referenser

Mannen som talar med hundar0

 

 

InPåLivet-reportage

Vi får möta och lära känna flera unika

personer i denna serie av InPåLivet-reportage.

 

Reportage text och bild:

Thommy Bergholts

 

Till INFO-Bladets läsare

Om du som läsare vet någon intressant person att skriva om,

kontakta tidningsredaktionen eller Thommy Bergholts direkt

via thommy.bergholts@telia.com Hemsida: www.bergholts.se

 

 

 

 

Mannen som kan tala med hundar

 

I vår serie om intressanta personer möter vi denna gång Michael Balke från Linderöd.

På väg söderut mot Malmö svängar jag av in på en liten grusväg och är snart framme vid den gård Michael har köpt för att kunna driva sitt livsverk i full skala.

Jag är på väg till hundpensionatet i Linderöd som Michael och hans familj driver sedan ett par år tillbaks.

 

Jag stiger ur bilen och möts av en flock hundar som alla nyfiket vill hälsa. Alldeles strax dyker också flockledaren upp och med lugn röst ber han hundarna gå åt sidan. Jag hälsar med respekt på denne man som har förmågan att tala med sina djur.

 

Omringade av hundar av alla de raser sitter vi snart vid ett bord ute på gården. Solen lyser på de vackra omgivningarna och vart man än vänder blicken ser man en lösspringande hund.

 

Föddes i Berlin

Michael börjar berätta om sitt liv och med nyfikna hundögon stirrande från alla håll försöker jag koncentrera mig för att ställa så kloka frågor som möjligt.

Jag föddes i Berlin, och min mor ville knappt veta av mig,” säger Michael utan att röra en min. ”Hon tyckte att jag var en stor olycka,” fortsätter han och berättar om de första sex åren i Väst-Berlin.

Mamman arbetade som sjuksköterska och hade varken tid med Michael eller hans fem syskon. Ibland kunde de bli inlåsta i ett rum medan mamman jobbade.

 

Snart stod det klart att Michael hade drabbats av en förfärlig sjukdom. Han hade fått vattenskalle och huvudet blev onormalt stort på honom. Detta gjorde att mamman fick stanna hemma från jobbet, vilket betydde att hon tyckte att Michael var en ännu större olycka än tidigare.

En dag låg mamman och sov och Michael hade klättrat upp på en hög mur. Det bar sig inte bättre än att Michael föll ner. Det kunde slutat illa. Efter sex månader i koma vaknade Michael upp. Han klarade livhanken men de sociala myndigheterna blev inblandade.

 

Bortadopterad

För att bli av med sin vattenskalle gick Michael igenom en lyckad operation och efter en sex månaders lång vistelse på sjukhus blev han fri från denna hemska sjukdom. Myndigheterna hade ögonen på familjen och det blev bestämt att Michael skulle adopteras bort till en svensk familj i Tullinge, utanför Stockholm.

Som liten sexåring kom Michael till en religiös familj som tog sig an den sargade pojken. Här läktes en del av de sår som hade satt sig i själen. Här växte han upp under trygga förhållanden.

 

 

 

 

 

Jag höjer aldrig rösten när jag pratar med en hund,” säger Michael.

 

Nu satte ishockeykarriären igång. Han blev en duktig division 2-spelare både i Brommapojkarna och i Hammarby. Karriären slutade abrupt genom att han blev överkörd av en amerikan som kom farande för fort med sin bil.

Bägge benen bröts av och det blev två år på kryckor. I och med detta tog också ishockeykarriären slut, men nu väntade nya utmaningar.

 

Polis och hundpsykolog

I slutet av åttiotalet flyttade Michael tillbaks till Tyskland för att utbilda sig till polis. Här gjorde han en snabb karriär genom att få ta hand om och träna polisens hundar. Det var här han fick upp ögonen för dessa fantastiska djur som numera är ett med honom. Han gick en fem år lång hundpsykologutbildning och lärde sig allt man kan få veta om hundar och deras beteende. Han lärde sig att tala deras språk.

 

Livvakt i Ecuador

Arbetet inom polisen förde honom till Syd-Amerika. Han fick i uppdrag att vakta den tyska ambassaden i Ecuador. Ett par års tjänstgöring där slutade i att han fick fly från landet på grund av det oroliga läget.

Nu bar det iväg till Sverige. Tillsammans med sin hustru Katrin köpte han en sommarstuga i Linderöd. Här började han så smått att ta emot herrelösa hundar, hundar som for illa och behövde ett nytt hem. Verksamheten växte, och för snart ett år sedan dök möjligheten upp att få köpa en gård mitt ute i den sköna Linderödsskogen. Sagt och gjort. Michael och Katrin tog barnen med sig och bosatte sig på gården.

Under åren har jag omplacerat omkring åttatusen hundar,” säger Michael stolt och berättar hur många hundägare lämnar sina hundar vind för våg när de ska på semester.

En del tar till och med livet av hundarna, eftersom de inte har råd att lämna dem på pensionat. En del säljs på Blocket.

 

 

Tillit och förtroende är ledord när man sysslar med hundar,”

säger Michael och får hundarna att vara helt stilla.

 

 

Hittat hem

Verksamheten har blivit Michaels liv. Han lever med hundarna både dag och natt. Själv är han den självklare ledaren i flocken. Han älskar sina djur och har vigt sitt liv åt dem.

Förutom omplaceringsverksamhet och pensionatsrörelse hjälper Michael hundägare som har problem med sina hundar. Antingen kommer man till honom eller så åker han hem till hundägaren och pratar med hunden för att kunna förstå och lösa problemet.

Problemen finns nästan aldrig hos hunden, utan det brukar ligga hos hundägaren,” säger Michael och ler.

 

Här långt inne i skogen uppe på Linderödsåsen har Michael hittat hem. ”Hundarna har hjälpt mig att bearbeta mina egna upplevelser som liten. De har hjälpt mig till ett bättre liv.”

 

Vi går en sväng på gårdsplanen. Hustru Katrin förbereder ett bad till en av hundarna. Ett stort badkar fylls med vatten. Folk kommer och går. Det är hundar överallt. Glada och lyckliga hundar.

 

 

På hemvägen funderar jag mycket på de olika värden som finns i livet. Det finns många sätt att leva sitt liv.

 

Michael har valt sitt, ett lyckligt hundliv, alltid nära de djur som han har vigt sitt liv åt.

 

Text och reportage. Thommy Bergholts

 

Mannen som tala med hundar 1
Mannen som tala med hundar 2